inandaroundburma

Dagarna går, det är inte förrän nu jag inser vilket jobb det faktiskt är att vara lärare. Hatten av för de av mina gamla lärare som lyckats hålla ett ämne intressant. Jag lär mig något nytt varje dag, bara detta att vara någorlunda organiserad är helt nytt för mig. Vanligtvis är jag totalt oplanerad, men nu måste jag självfallet vara planerad för att erbjuda så bra undervisning som möjligt. Allt man gör och tar sig an i livet är till en början en utmaning och resulterar i efterhand till en viktig erfarenhet. Därför är jag glad att jag kastade mig handlöst in i detta, jag vet att det kommer resultera i nya lärdomar om mig själv och andra människor och kulturer men även ett nytt perspektiv. Jag ser på saker med andra ögon.

Nu, efter cirka tre veckor går undervisningen framåt. Jag har sju ambitiösa elever som vill få ut max av den här tiden, vilket jag glädjes åt eftersom jag känner likadant. Jag ska gladeligen göra mitt yttersta för att de ska bli nöjda och komma ur den med nyvunnen kunskap.

Nu, måndag förmiddag, sitter jag i klassrummet och skriver denna rapport medan eleverna skriver ett prov. Det återkommande veckoprovet som jag börjat med, detta är andra gången och jag tycker det fungerar bra. Förra veckan påbörjade vi grammatiken, det går sakta men säkert framåt. Veckan gick åt till att gå igenom ”att vara” (to be) i presens. Jag har gått igenom väldigt mycket på tavlan men använder mig också mycket av stenciler och små övningar jag kopierat upp. På så vis ser jag om det verkligen förstår och de får chans att öva själva, dessa rättar jag sen och ger tillbaka. Genom det så har dem också lite hjälp ifall de vill studera mer på egen hand eller repetera veckan som gått. Vi hann även påbörja ett annat kapitel inom grammatiken, nämligen hur man ändrar ändelser på verb. Det har gått bra och de gillar grammatik. Jag har planerat att ha relativt mycket grammatik varannan vecka för att veckan efter använda mig av grammatiken i att bygga meningar och att prata. Med andra ord så kommer denna vecka handla om att använda sig av grammatiken i vardagliga situationer. Det kommer vara mycket muntligt, mer praktiska övningar.

Varje fredag eftermiddag har jag infört en liten diskussionstimme. Då lägger vi ifrån oss alla böcker och sätter oss i en ring. Alla får berätta hur veckan varit, positivt/negativt, vad vi lärt oss samt hur vi mår. Det gick helt ok i fredags, de tycker det är väldigt jobbigt och svårt att prata men det går framåt. Jag märker att de börjar känns sig mer bekväma vilket är riktigt positivt.

I lördags var jag, Hlar Rang och Pae Kher Lar på en liten tripp i Mae Sot. Vi skulle planera lite olika aktiviteter i februari, så det gjorde vi över en lunch tillsammans. Därefter visade de mig runt lite i Mae Sot vilket var väldigt uppskattat, både från min i deras sida tror jag. Det Hlar Rang ville gå igenom var två planerade temaveckor som kommer nu i februari. Eleverna ska ha workshops hela andra veckan i februari på burmesiska. Vi kom dock överens om att jag få kommer att ha lektioner under den helgen istället, plus under kvällstid någon dag. Det var helt okej för eleverna också. Den sista veckan i februari ska de också gå på olika workshops varje dag så då finns inte så mycket tid för engelskan. Därför tyckte jag det var viktigt att ändå ha lektioner under helgen och lite extra på kvällarna fram till dess.

I lördags kväll kikade vi alla på film och åt lite chips, det var jättemysigt och avslappnat.

Just det, i veckan hade vi övningar på hur man bygger meningar och använder There is eller There are i både negative och positiv form. De fick en uppgift där de skulle skriva några meningar om sin stad. De hade kunna gjort det väldigt enkelt för sig då vi gått igenom väldigt mycket på tavlan, men icke! Några av dem använde sig av ordboken för att försöka sig på meningar som faktiskt betydde något för dem. Trots att engelskan är så begränsad vill de uttrycka sina åsikter genom språket. Underbart! Några av meningarna jag fick var som lyder:

” There is no democracy in Burma”        “There are many false imprisonments in Burma”

“There are no good leaders in Burma”                        “There is no justice in Burma”               

Otroligt intressant, vilket behov av att uttrycka sig och jag hoppas verkligen kunna ge dem de rätta språkliga verktygen för just det ändamålet. Det känns verkligen som om dessa kvinnor är på rätt plats, och kanske även jag.

Annars har veckan varit bra, jag har det lite kämpigt med den burmesiska maten dock. De använder ju chili som vi använder salt. Jag är uppväxt på makaroner och falukorv så det tar tämligen tid att vänja sig. Just nu är det mycket yoghurt och frukt för min del.

Jag hoppas att ni har det bra hemma i vintervädret jag hört fortfarande håller i sig.

Linnéa

Allt går framåt här på SYCB, undervisningen, relationerna samt vanan att faktiskt befinna sig i ett land helt annorlunda från Sverige. Fredrik Brevenäs kom ner på besök i fredags och stannar till och med onsdag. Därav har jag kunnat skrämma bort den där ensamhetskänslan jag kunde känna förra veckan. Att ha saker att göra är den bästa medicinen när ensamheten vill tränga sig på. Jag, Fredrik och Raul var ut och åt pizza, vilket var sjukt uppskattat från min sida efter några dagar med enbart ris och yoghurt.

Lördagen tillbringades på en debatt som hölls på Burmas Studentförbunds kontor. Jag, Fredrik, Raul samt alla tjejerna åkte dit. Det var riktigt kul att se, det hela var bra organiserat och det var ett stort deltagande från unga studenter. Det var två lag studentlag som debatterade mot varandra. Ena laget debatterade för att unga burmeser skulle få studera utomlands, andra laget debatterade mot. Det var intressant trots att jag inte förstod ett ord då allt var på burmesiska. Studenterna var väldigt unga och engagerade vilket bådar gott för framtiden. En av mina studenter, ställde sig vid ett tillfälle upp från publiken och uttryckte sin ståndpunkt kraftfullt. Det var starkt gjort och jag är glad att jag fick uppleva det. Jag tror hon inspirerade resten av eleverna, och även mig. Allt här handlar om att ge och ta, lära och lära ut. Jag lär mig absolut lika mycket som mina elever, det är fantastiskt.

Igår, söndag, cyklade vi ut till en konstgjord sjö för att bada lite. Åhå, vad skönt det var. Jag kan verkligen sakna närheten till havet här, eller bara en pool att svalka sig i. När det är sådär tryckande varmt kan man nästan få en känsla av att vara instängd just på grund av saknaden av öppet hav. Turen till dammen var därför personligen mycket uppskattad och det resulterade i en påfyllning av energin. Innan vi begav oss dit bjöd vi studenterna på svensk mat här på SYCB. En variant av pyttipanna som gillades av flera.

Igår kväll bjöd Fredrik oss alla på middag, vi gick iväg till ett grillställe i närheten. Som badet för mig så tror jag detta fungerade som en liten energipåfyllning för eleverna. Kul för dem att komma ut, tyvärr händer det ju inte så ofta.

Angående undervisningen, förra veckan handlade som tidigare nämnt om att lära sig ord och använda dessa till att bygga meningar. Vi hade teman som; kroppen, siffror, djur, färger samt vad som finns i och runt huset vi bor i. Idag måndag, överraskade jag med ett litet test på allt vi lärt oss föregående vecka. Jag kommer att ha ett test varje fredag, eventuellt måndag för att sammanfatta en veckas lektioner och fräscha upp minnet. Dessa prov ska jag sedan sätta ihop till ett litet kompendium som alla får när kursen avslutas. På det viset kan de ha det till hjälp i framtiden. Det kommer att innehålla ord, fraser, meningar samt grammatik. Jag ska göra mitt bästa för att få till en bra hjälp, som en handbok.

De har precis gjort provet och tyckte nog att det var lite jobbigt, speciellt en av eleverna som har sådan otrolig press på sig själv. En prestationsångest jag själv kan känna igen mig i, jag ska försöka få henne att slappna av lite mer då jag tror att all ny lärdom lättare går in då.

Dessa veckoprov ger också ett naturligt tillfälle att sitta ner med dem en och en, vilket annars kan vara ganska svårt. Vissa behöver helt enkelt mer hjälp men ber jag dem sitta ner med mig utanför lektionstid kanske de tar illa upp. Nu kommer jag att sitta ner med alla och gå igenom provet, så stannar jag bara längre hos dem som behöver.

För övrigt så är allt bra, jag har köpt en välbehövlig cykel. Jag har njutit av att ha mycket at göra över helgen, annars tror jag att den hade varit lite för lång. Det är lite komiskt, här ser jag fram emot veckorna men vill gärna att helgen går fort i rädsla för att känna mig understimulerad i brist på saker att göra. Hemma är det ständigt tvärtom.

Det enda jag kan se fram emot är att sova ut på morgnarna, men har dock insett att jag får vänta med den önskan tills jag kommer hem eller åker på någon tripp. Här är det omöjligt, jag och min rumskamrat har helt olika dygnsrytmer och trots att de är otroligt artiga här brister den artigheten när andra sover. Det är morgongymnastik och städning med lyset på strax före 07:00 vissa morgnar.

Jag hoppas minusgraderna sjunker där hemma!
Linnéa

Så, på plats i bortomland efter en ruggigt lång och seg resa. Framme vid destinationen, mitt hem för en period, med en odefinierbar mix av tankar och känslor. Ett främmande land, främmande människor som pratar ett främmande språk. Jag måste erkänna att de första dagarna var riktigt tunga. Inte förens nu vet jag hur det faktiskt känns att vara ensam, eller inte ensam i den bemärkelsen att jag befinner mig i skogen utan människor i sikte, utan ensam i ett hus med elva andra tjejer. Det är en speciell känsla vill jag lova, hur människan når ensamhetskänslan trots att det finns elva andra runt henne hela tiden.

De första dagarna vågade tjejerna knappt titta på mig, och än mindre försöka sig på en konversation. Jag förstod dock att det skulle ge sig med tiden, vilket var ett rätt antagande då det är en radikal förändring på tjejerna redan nu, efter en vecka.


Jag behöver inte längre springa med min tallrik och hålla den med all min stryka för att få diska den själv, jag tillåts faktiskt göra det nu. Om jag reser mig och gör det direkt efter sista tuggan vill säga. Jag får inte ständigt koppar med te eller kaffe. Det är inga problem att borsta håret själv. Att kalla mig för mitt namn Linnéa, istället för teacher är dock fortfarande otänkbart. Man kan ju inte få allt på en gång, men jag bryter ner hierarkin mellan oss undan för undan. Det känns viktigt, jag försöker ständigt påpeka att jag bor här nu, att jag inte är en gäst. Att avböja vänligt är svårt, jag är rädd att de tar de som en förolämpning men jag är ännu räddare för en stark hierarki.

Idag, torsdag den 21 januari känns det bra att vara här, spännande och givande. Tidigare i veckan har jag undrat vad jag gör här egentligen, men det klarnar allt mer. Jag får vara beredd på en mental bergochdalbana. Ena sekunden känns det helt rätt och jag ser mig här länge, andra sekunden känns allt lite mer tveksamt. Bergochdalbana är det bäst beskrivande ordet, men jag tror att även den banan eftersom kommer att planas ut till en mer skön tur på ett snabbt tåg. Ett tåg mot kunskap, viktiga erfarenheter och livslånga relationer.

Det jag redan nu kan sakna är någon att konversera med, rikligt och ofta. Där språkbarriären inte sätter stopp. Missförstå mig rätt, jag tycker att det är otroligt kul att lära känna dessa nya människor, intressant att se dessa nya platser, givande att utbyta kulturella iakttagelser. Jag är privilegierad som får att uppleva detta. Det finns bara ett litet men, någonstans vore det skönt att dela alla intryck med någon, på ett vis dela en förståelse för upplevelsen. Både den fysiska och den psykiska resan. Jag får använda mig av detta forum för det behovet.

I år är det nio studenter på WIP (Women Internship Programme). Engelskan hos dessa är väldigt begränsad och hos fler av dem näst intill obefintlig. Jag har med andra ord ett tufft men ack så roligt uppdrag framför mig.
Undervisningen har nästan pågått en vecka nu och jag tycker mig redan ana en förbättring hos flertalet. Det svåra är att de är blyga och inte gärna säger så mycket, de ler och nickar för att visa att de förstår. Detta, trots att jag vet att de inte har en aning om vad jag säger. Ett praktexempel på när artighet bli stjälpande!



Varje lektionstillfälle ökar tjejernas bekvämlighet och jag tror att om en månad kommer jag att behöva tysta dem istället. Jag kommer kanske att behöva åberopa ordning i klassrummet, vilket dock bara skulle vara en rolig erfarenhet. I skrivandes stund är ordningen i klassrummet alldeles för ordningsam. I alla fall för min smak, förmodligen präglad av det svenska skolsystemet.

Första veckan har handlat om presentation. Jag hade skrivit en kortfattad presentation av mig själv som jag tog med mig från Sverige, ganska snart insåg jag att den var för svår. Jag delade ändå ut den och lät dem hjälpa varandra och använda sig av ordbok för att få ut det viktiga i den. Därefter förklaring och gestikulation från min sida. Vi gick sen in på enkla fraser, de mest simpla men också de mest användbara jag kunde komma på i det engelska språket. Med hjälp av dessa fick de skriva en egen presentation som jag sparat. Denna har jag tänkt ta fram om 3-4 månader igen för att påvisa deras (förhoppningsfullt) språkliga utveckling.  



Sedan har vi lekt ”hänga gubbe” en del, det är uppskattat. Ett avslappnande och, faktiskt även ett effektivt vis att nå kunskap.
Vi har också gått igenom siffrorna, hur man skriver dem med bokstäver och hur de sätts ihop. Idag har vi påbörjat ett annat tema, kroppen. Mycket för att ge dem så mycket engelska ord som möjligt, men också för att detta tema, till skillnad från de andra, är lätt att förklara. Jag vet att de förstår och översätter orden till sin rätta mening. Detta i och med att jag faktiskt kan peka på min fot när jag menar fot. Simpelt men effektivt. Ibland blir jag lite orolig att de ger ett ord fel betydelse, översätter det fel. De fick också börja försöka sig på meningar idag, exempelvis; I have two legs and one heart.

Imorgon, fredag, ska vi gå in på färger och djur. Jag hoppas kunna komma så pass långt att vi imorgon eftermiddag kommer att kunna skapa enklare meningar. Exempelvis: The dog is blue.

Jag har också lite planer för fredagarna. Jag har tänkt ha en liten muntlig utvärdering av veckan varje fredag, vad vi än gör så är det ju träning så länge vi pratar på engelska. Sen har jag en idé om att ha något slags veckoprov där de får göra ett litet test på veckans lektioner. På så vis får det sedan ett samlat häfte med prov som också kan fungera som en sammanfattning och en bra hjälp om det behöver repetera. Jag ska fundera lite mer på det.


Jag hoppas kylan är snäll mot er där hemma.
Linnéa