At SYCB ( Students and Youth Congress of Burma)
Allt går framåt här på SYCB, undervisningen, relationerna samt vanan att faktiskt befinna sig i ett land helt annorlunda från Sverige. Fredrik Brevenäs kom ner på besök i fredags och stannar till och med onsdag. Därav har jag kunnat skrämma bort den där ensamhetskänslan jag kunde känna förra veckan. Att ha saker att göra är den bästa medicinen när ensamheten vill tränga sig på. Jag, Fredrik och Raul var ut och åt pizza, vilket var sjukt uppskattat från min sida efter några dagar med enbart ris och yoghurt.
Lördagen tillbringades på en debatt som hölls på Burmas Studentförbunds kontor. Jag, Fredrik, Raul samt alla tjejerna åkte dit. Det var riktigt kul att se, det hela var bra organiserat och det var ett stort deltagande från unga studenter. Det var två lag studentlag som debatterade mot varandra. Ena laget debatterade för att unga burmeser skulle få studera utomlands, andra laget debatterade mot. Det var intressant trots att jag inte förstod ett ord då allt var på burmesiska. Studenterna var väldigt unga och engagerade vilket bådar gott för framtiden. En av mina studenter, ställde sig vid ett tillfälle upp från publiken och uttryckte sin ståndpunkt kraftfullt. Det var starkt gjort och jag är glad att jag fick uppleva det. Jag tror hon inspirerade resten av eleverna, och även mig. Allt här handlar om att ge och ta, lära och lära ut. Jag lär mig absolut lika mycket som mina elever, det är fantastiskt.
Igår, söndag, cyklade vi ut till en konstgjord sjö för att bada lite. Åhå, vad skönt det var. Jag kan verkligen sakna närheten till havet här, eller bara en pool att svalka sig i. När det är sådär tryckande varmt kan man nästan få en känsla av att vara instängd just på grund av saknaden av öppet hav. Turen till dammen var därför personligen mycket uppskattad och det resulterade i en påfyllning av energin. Innan vi begav oss dit bjöd vi studenterna på svensk mat här på SYCB. En variant av pyttipanna som gillades av flera.
Igår kväll bjöd Fredrik oss alla på middag, vi gick iväg till ett grillställe i närheten. Som badet för mig så tror jag detta fungerade som en liten energipåfyllning för eleverna. Kul för dem att komma ut, tyvärr händer det ju inte så ofta.
Angående undervisningen, förra veckan handlade som tidigare nämnt om att lära sig ord och använda dessa till att bygga meningar. Vi hade teman som; kroppen, siffror, djur, färger samt vad som finns i och runt huset vi bor i. Idag måndag, överraskade jag med ett litet test på allt vi lärt oss föregående vecka. Jag kommer att ha ett test varje fredag, eventuellt måndag för att sammanfatta en veckas lektioner och fräscha upp minnet. Dessa prov ska jag sedan sätta ihop till ett litet kompendium som alla får när kursen avslutas. På det viset kan de ha det till hjälp i framtiden. Det kommer att innehålla ord, fraser, meningar samt grammatik. Jag ska göra mitt bästa för att få till en bra hjälp, som en handbok.
De har precis gjort provet och tyckte nog att det var lite jobbigt, speciellt en av eleverna som har sådan otrolig press på sig själv. En prestationsångest jag själv kan känna igen mig i, jag ska försöka få henne att slappna av lite mer då jag tror att all ny lärdom lättare går in då.
Dessa veckoprov ger också ett naturligt tillfälle att sitta ner med dem en och en, vilket annars kan vara ganska svårt. Vissa behöver helt enkelt mer hjälp men ber jag dem sitta ner med mig utanför lektionstid kanske de tar illa upp. Nu kommer jag att sitta ner med alla och gå igenom provet, så stannar jag bara längre hos dem som behöver.
För övrigt så är allt bra, jag har köpt en välbehövlig cykel. Jag har njutit av att ha mycket at göra över helgen, annars tror jag att den hade varit lite för lång. Det är lite komiskt, här ser jag fram emot veckorna men vill gärna att helgen går fort i rädsla för att känna mig understimulerad i brist på saker att göra. Hemma är det ständigt tvärtom.
Det enda jag kan se fram emot är att sova ut på morgnarna, men har dock insett att jag får vänta med den önskan tills jag kommer hem eller åker på någon tripp. Här är det omöjligt, jag och min rumskamrat har helt olika dygnsrytmer och trots att de är otroligt artiga här brister den artigheten när andra sover. Det är morgongymnastik och städning med lyset på strax före 07:00 vissa morgnar.
Jag hoppas minusgraderna sjunker där hemma!
Linnéa
Vad roligt att du bloggar om din känslor i din vardag. Jag fårstår dig att dagarna går väligt långsamt om det inte finns någon att kommunicera med. Det låter som om du jobbar väldigt bra och dina elever kommer tacka dig därefter. När är det planerat att du ska återvända till Sverige?
Jag har tingat en varm sommarkväll med kalla öl tillsammans med dig ute på altan i sommar.
Sköt om dig vännen!
Nu får du ju en helt ny syn på saker och ting här hemma. Hoppas du har det bra och jag tvivlar inte på att du klarar det. Det ska bli kul att läsa hur det går med den utvecklingen hos dina elever. Du är bäst!
Tack för all otrolit pepp, det värmer långt in. Jag vet inte när jag kommer tillbaka, jag hoppas att det totalt blir ett halvår, till juni. För att vara realtist tror jag dock inte ekonomin tillåter. Ska försöka räkna på det ordentligt nästa vecka. Oavsett så är jag hemma till sommaren och en kall öl tackar jag aldirg nej till. Jag hoppas att ni båda mår superbt där hemma.
