Att genom framtid skriva historia
Sverige står inför en förändring, eller rättare sagt en chans till förändring i och med det kommande valet och min förhoppning är att det svenska folket tar den chansen. Vi, vårt lands människor, har alla rätt att rösta och därmed är valet rättvisst.
Burma står inför en förändring, eller rättare sagt Burmas regim vill utåt visa att dess lands människor alla har rätt att rösta och att det kommande valet därmed är rättvist. Så är dock inte fallet, hur kan ett val vara rättvist då mer än hälften av motståndarpartiets ledare sitter bakom lås och bom?
Två länder inför ett viktigt val, men ack så annorlunda premisser. I Sverige är det fortfarande ovisst vem som kommer att vinna, i Burma vet vi alla vilka som kommer att sitta kvar vid makten och med hjälp av valet då kalla det legalt. Det är som att Burmas regim vill skapa en framtid för att skriva historia. Vinner de ett val de anser vara legitimt har de ryggen fri och kan påbörja en förändring i historien där den kommer att vinklas till deras fördel.
Milan Kundera skrev i sin bok Skrattet och glömskans bok ett intressant stycke om detta fenomen, att ledare världen över gör allt i sin makt för att äga framtiden och därav ha möjlighet att ägna sig och sin framtid till att skriva historia, sin del av sanningen. Kunder uttryckte sig som så;
”Människor skriker att de vill skapa en bättre framtid, det är inte sant. Framtiden, den är bara en likgiltig tomhet som inte intresserar någon, medan det förflutna är fullt av lov och dess ansikte irriterar oss, retar, förödmjukar, så att vi vill förinta det eller måla om det. Människor vill vara framtidens herrar för att kunna ändra det förflutna. De kämpar om tillträde till de laboratorier där foton retuscheras och levnadsbeskrivningar och historia skrivs om.”
Nog för att regimen även idag håller landet i ett järngrepp och fyller sina historieböcker med vad de behagar så är omvärldens uppfattning att denna regim leder landet efter att orättmätigt tagit det som sitt. Därför är detta val viktigt i sitt slag, omvärlden måste ta ställning och visa att detta val inte är enligt spelreglerna helt enkelt. Vi kan inte låta Burma och dess folk att fortsätta leva under en fruktansvärd diktatur, en diktatur som efter valet kommer att kalla sig folkvald, legitim.
På tal om Burma så berättade dataläraren här på SYCB, efter några öl, sin historia. Han har suttit 9 år på det fruktade Insein, fängslad nästan ett decennium för sina politiska åsikter. Han berättade hur det gladde sig åt cigaretter, inte lika mycket för att röka dem som att få läsa de små artiklar som cigaretten innehåller. Allt för att försöka undvika den ständiga övervakningen från regimens sida, försökte till total kontroll. Inte bara storebror ser dig, även storasyster, mor och far och alla deras lakejer. Regimen speglar dem alla.
Av dataläraren fick jag två låtar som han och hans vän skrev under tiden bakom lås och bom, tyvärr förstår jag dem inte då de är på burmesiska men jag ska be honom översätta dem. Han spelade en av dem för oss och det var berörande trots att texten för mig var onåbar.
Här på kontoret är det annars full fart igen och jag tycker den föregående veckans dämpade stämning stannade kvar när vi vände blad för den veckan vi nu avklarat. Effektivt har vi avslutat allt vad grammatik heter för min period här och inriktat oss på att i språkligt bruk använda oss av de nyfunna kunskaperna. I flera veckor har eleverna förberett sig på att göra en grundlig presentation av sina modersorganisationer, och denna vecka var det dags för den första presentationen som skulle göras på burmesiska. Varje eftermiddag har vi samlats framför en nervös elev och lyssnat till hennes presentation medan regnet i vanlig ordning våldsamt fallit utanför. Regnperiod har verkligen gjort en dramatisk entré och jag kan inte låta bli att hoppas att jag ändå får lite sol på mig innan det är dags för Sverige.
Eleverna framförde sina tal och denna vecka hade jag inte så mycket att säga till om eftersom det inte var på ett, för min del, begripligt språk. Det ska dock bli intressant att se om kroppsspråk och dylikt kommer att skilja sig till den kommande veckans presentationer som då kommer att ske på engelska.
Förutom redovisningarna av organisationerna har vi hunnit med en hel del mindre tävlingar med diverse priser då jag försökte höja stämningen, det var kul och mentos är något som verkligen uppskattas som pris. Min detaljerade planering för slutspurten här avslöjar klart och tydligt tidsoptimisten i mig så nästa vecka ska vi hinna med två veckors planering.
Den gånga veckan avslutades på ett superbt vis och jag tror att det otvivelaktigt resulterade i en stämningshöjare. Jag och Hlar Reang har sedan en tid tillbaka funderat över en utflykt och jag ville ta dem till poolen. Med säker transport tog vi oss till poolen och det var fantastiskt roligt, vi reste alla tillbaka i tiden och hade barnsligt roligt. Vi hade en dags simskola samt dykskola för de lite mer avancerade och jag kunde inte hålla skrattet inne när några av dem gång på gång kastade sig i för ett smärtsamt magplask. Vi hade en fantastisk dag tills regnet tvingade oss hem där alla somnade framför tv:n på två röda.
Tiden går och början på slutet är nu närmare slutet än början. Jag har en hembiljett och kommer förhoppningsvis att inta svensk mark om tre veckor. Jag flyger ut från Bangkok så jag hoppas att demonstrationerna lugnat sig och att allt går som det ska. Jag hoppas också att sommaren verkligen gjort entré till dess och att Sverige välkomnar mig i sin vackraste skrud.
Vi ses snarare förr än senare nu.
Linnéa
