inandaroundburma

Idiotin hos en man utgjorde en stor fara för mina vänner. Dumheten hos en man äventyrade allt och hade i värsta fall kunnat resultera i flertalet arresteringar. Dårskapen hos en man raserade den trygghet vi tillsammans lyckats bygga upp här. Vansinnet hos en man fick mina tretton vänner att i rädsla gömma sig i ett rum med hjärtat i halsgropen. Vanvettet hos en man hade kunnat avsluta hela projektet vi tillsammans jobbar i och för. Sinnesslöheten hos en man fick mig att för all framtid hysa hat gentemot honom med en vilja att erbjuda denne man en rejäl spark i skrevet med all min, och mina vänner styrka.

Måndagen den 1 mars stegade denna man som visade sig vara husets ägare in här, vi hyr med andra ord av en renodlad idiot vilket såklart är lite olyckligt.  Han slog sig ner mitt emot mig vid bordet medan jag åt middag och vi försökte oss på en enkel konversation, men upptäckte relativt snart att det inte var en möjlighet på grund av språkliga barriärer. Mannen visade en otålighet och knäppte med fingrarna framför ansiktet på mig och ville att jag skulle skriva på något papper jag inte förstod ett ord av, vilket jag definitivt inte hade någon som helst avsikt att göra.  Jag fick genast en dålig uppfattning av mannen som fortsatte att knäppa med fingrarna framför mig som om jag var en hund samt prata med mig med högre röst trots att vi inte överhuvudtaget förstod varandra.

Till min lättnad kom Naw San och de satte sig ner tillsammans och jag gick därifrån. Efter någon timme hörde jag ett liv från gården och gick ner för att se vad som pågick. Mannen påstod att han kommit hit på sin motorcykel och att det nu var borta. Han slutsats: någon av oss har såklart tagit den. Med en öl i handen pratade han upprört med Naw San och grannarna som kommit för att underlätta språket och övertyga honom att inte påkalla polis. Grannarna är relativt medvetna om vår situation och insåg att ett polisbesök skulle kunna vara förödande. De flesta registrerade de tomma ölburkarna på bordet och ölen i mannens hand gjorde inte hans historia troligare. Trots flera grannars vädjan att ge sig vägrade denna man lämna huset utan sin motorcykel, som inte verkade existera. Han förstod verkligen inte och gick hotfullt runt och letade efter sin motorcykel bakom köket och dylikt. Med andra ord, förståndet hos denna man lyste lika klart som den starkaste stjärna, med sin frånvaro.

Till sist lyckades Naw San organisera transport hem för denna man då hans motorcykel var spårlöst försvunnen. En motorcykel ingen av oss sett skymten av. Vi drog alla en gemensam suck av lättnad som måste ha hörts ända till Rangoon. Mörkret hade gjort entré för ett bra tag sedan och vi gick alla upp för att välkomna sömnen med öppna armar.

När denna sömn precis kommit inom räckhåll hörde vi hur grinden rycks upp, min rumskamrat gick ut för att i mörkret urskilja vem som kunde tänkas komma denna tid på dygnet. Hon var tillbaka på tre röda och hyssjade mig och sa: police, be quite, very dangerous.

Vi hörde hur flera personer kom in på gården, och hur Hlar Reang gick ner för att fråga vad som pågick. Jag hörde att hon var själv där nere tillsammans med flertalet andra främmande röster. Jag kunde höra oron och hur hennes röst näst intill brast och bestämde mig för att gå ner, vilket jag gjorde. Fyra-fem uniformerade polismän lyste med sina ficklampor i ögonen på oss och pekade med hela handen i ett försök att få reda på vad som hänt. Tillsammans med dessa fanns också den idiot till man vi tidigare kämpat med att få härifrån. Han tog med andra ord inte förnuftet till fånga. Ett förnuft som i hans fall troligen är förlorat för alltid.

Poliserna gick runt på gården och försökte kommunicera med oss men än en gång satte språkliga barriärer stopp. Mannen var upprörd och det var ett himla liv, jag kände en stark känsla av oro sprida sig i kroppen. All min respekt till Hlar Reang som modigt gick ner för att skydda sina vänner genom att hålla poliserna på gården, hon är en stark kvinna men nu kunde jag se rädslan hos henne och ögonen tårades lätt. Det hela var väldigt olustigt och i väntan på att Naw San skulle komma kunde vi inte göra mycket. Personligen kunde jag inte hindra mina tankar från att hela tiden i huvudet upprepa Polis polis potatisgris. Det hela kändes så absurt och overkligt att jag vände mig till den närmast åtkomliga försvarsmekanism, komik.

Poliserna tvingade oss att slå oss ner på två stolar så det kunde fota oss, anledningen till detta framkom aldrig. Motvilligt tittade vi in i kameran och finns nu antagligen med i något arkiv, för mig och mitt vinröda pass är det lugnt, däremot mindre säkert för Hlar reang.

En halvtimme av ovisshet gick och även denna gång började grannarna dyka upp för att se vad som pågick, lockade av de höjda rösterna. Naw San kom och ungefär samtidigt hittade en polis mannens motorcykel något kvarter bort. Som vi alla vetat hela tiden hade han inte kommit hit på någon motorcykel utan enbart glömt var han parkerat den. Med andra ord hade han dragit hit polisen helt i onödan och riskerat allt för några av mina medmänniskor. På grund av en jäkla motorcykel, som han själv tappat bort. Idioti på en otäckt hög nivå.

Efter att Naw San diskuterat en stund med poliserna verkade allt lugnt och de gav sig av, det kan dock hända att vi blir tvungna att flytta för att fastställa en säkerhet för studenterna. Därför har vi en säkerhetsåtgärd, ett tillgängligt hus utanför staden dit vi snabbts kulle kunna förflytta oss, om det blir nödvändigt. Naw San uttryckte en tacksamhet för att de poliser som anlände kom med bil istället för motorcykel vilket betyder att det befinner sig några steg upp i karriärstegen och därav vet om att vi betalar en avgift för att de ska låta oss vara ifred varje månad.

När polisen gav sig av och lyset från deras ficklampor var långt borta gick vi upp igen och i ett av rummen satt alla studenter, mina vänner, fastfrusna i en rädsla jag aldrig kommer att kunna förstå. Jag fann denna upplevelse ohyggligt olustig och kan då bara begrunda hur de måste ha känt. Den trygghet vi lyckats bygga upp raserades på ett ögonblick. Nu gäller det att försöka bygga upp den igen och vissa regler har därför införts. Jag ska vara på plats innan 21 varje kväll och då ska grinden vara låst.

Morgonen efter var allt, enligt Naw San i sin ordning, jag vet inte vilka han pratat med eller vad han gjort och jag vet inte om jag vill veta heller. Korruptionen i detta land är katastrofal men nu kan jag inte göra annat än att tacka den. För att citera Naw San och hans standarduttryck: No problem, no problem!