Bortomland
Som jag nämnt tidigare så springer tiden. Den springer i äkta Bolt-anda och jag joggar kämpande efter i släptåg. Sex avverkade veckor i ett annat liv, på en annan kontinent och ofta känns det som ett helt annat universum. Mitt liv i ett annat liv, i en annan del av verkligheten. I bortomland, i ett verklighetens land där problematiken handlar om helt andra saker än hur stor en gurka ska vara. Ett splittrat land där regeringens metod går ut på att härska genom att söndra. Var är resten av världen? Vi importerar olja och heroin.
I vår lilla värld på SYCB fyller vi dagarna med engelska i alla dess former och fördriver tiden genom att umgås och därmed ständigt lära. Ännu en gång ruckade jag lite på mina veckoplaner då klassen förra söndagen kompletterades med ännu en elev, och så var vi tretton. Tanten är ej att förglömma dock, hunden med behov av antidepressiva, som ligger med på lektionerna och gnäller under bordet. Därmed är vi ett kollektiv på 14 varelser från den kvinnliga sidan av mänskligheten under samma enkla plåttak.
Jag hade planerat en viss repetition för den gångna veckan, vilket visade sig vara ett genidrag och i och med den nya elevens ankomst fick faktiskt hela veckans undervisning speglas av repetition. Jag gjorde en hel del stenciler och nu verkar det som om de gångna fem veckorna faktisk sitter och jag har nu bestämt mig för att ha en ren repetitionsvecka då och då. Var fjärde eller var femte vecka. Jag kan gladeligen berätta att stencilerna innehåller en tillfredsställande statistik av korrekta svar. Under helgen har jag nu satt ihop dessa till ett litet kompendium de kan använda sig av som mall i fortsättningen.
I ett försök att tilltala min feminina sida ägnade vi en afton till att måla naglarna och borsta håret, ett försök från deras sida då de tycker att jag är relativt okvinnlig. Jag försöker förklara att det helt enkelt inte ligger i mitt intresse att ha små blommor på naglarna. Naglar så minimala att de framkallar ett generat fniss från deras sida. Det var en mysig afton och jag var bara nöjd att socialisera med dem och som resultat har jag nu små blommor på naglarna. Fingrar och tår, tjejigt och gulligt precis som de vill ha det. Aftonen resulterade också i lite dans och jag klappade gladeligen händerna till traditionell burmesisk dans.
Jag har även bevittnat mitt första firande av det kinesiska nyåret. Det bor en hel del kineser här så det var ett himla liv runt om i staden med parader och smällare. Jag fylls ständigt av upplevelser och intryck.
För övrigt har jag en redig träningsvärk i rumpan efter ett försök till att besöka en fest hos AASYC. Efter tre minuter fick Mikael punka och eftersom vi bara skulle cykla 5-10 minuter erbjöd jag min mycket bekväma pakethållare, allt gick som på räls och vi såg fram emot den ordinära whiskeyn och colan som erbjuds på burmesiska fester. Tiden gick och mina muskler med den, när 5-10 minuter plötsligt blivit en svettig halvtimme rakt ut i ingenting insåg vi att vi bokstavligt talat var helt ute och cyklade. Raul rullade lugnt tillbaka och jag trampade för mitt liv på avstånd bakom. Hur som helst, 75 svettiga minuter senare blir vi upphämtade av en bil. Jag och Mikael var lagom festfräscha efter att turats om med statisk träning (sitta bakpå) och rörlig träning(trampa på). Whiskey har aldrig varit så gott! När vi kommer fram till SYCB senare smäller mitt däck och kvällens andra punka var ett faktum. Tur i oturen är ett minst sagt användbart uttryck här, min punka hade mycket väl kunnat inträffa 30 minuter ut i ingenting.
I och med att tiden går har jag lätt börjat planera min resa till Laos för att fixa rätt stämpel i mitt vinröda pass. Mitt vinröda pass jag nästan skäms över att ha, ett vinrött pass som kan ta mig överallt. Ett dokument som tar mig in i ett land, in i mina vänner hemland Burma där de själva inte kan röra sig.
Laos i alla fall, jag hoppas det går smärtfritt trots den långa bussresan genom Thailand. Samtidigt ska det självfallet bli otroligt intressant och jag ska passa på att stanna några dagar, en välbehövlig semester. Jag hoppas innerligt på en dusch.
Den kommande veckan kommer för elevernas del att handla om kvinnors rättigheter och min undervisning ligger schemalagd på kvällstid. Jag har planerat att visa en film i samma anda, Iron Jawed Angels. Därefter ska de få fylla i ett formulär angående filmen, jag har upptäckt att denna inlärningsmetod är både uppskattad och effektiv.
Under den gånga veckans undervisning kände jag ett stort behov, nej ett måste att ta av från vägen och ta en avstickare till ett annat ämne, nämligen musik. Jag skrev upp ett antal namn och grupper på tavlan, sedan skrev jag upp youtube och bad dem lyssna på mina tips, det var vad den dagens undervisning bestod av. På så vis fick de träna på att söka på datorn också, och detta gör jag självfallet för deras egen skull. Att jag gladeligen skulle utrota Westlife är en helt annan femma. Kalla mig musik- hitler men en dag kommer de att tacka mig.
Jag hoppas ni inte blåst bort i snöstormen hemma men att ni ändå fryser lite.
Linnéa
